sleepinghollow

I onsdags sa A att han älskar mig, det är som att jag har väntat på att få höra honom säga de orden. Men jag kunde inte säga dem tillbaka. Sanningen är att jag inte vet om jag vill det. Minuten jag säger det kommer allt förändras. Nu ska ni inte uppfatta det fel han är en underbar person och jag är head over heels förälskad i honom men allt är så kompliserat. Han har snart gått klart skolan och ska skaffa ett jobb och allt sånt där. Och det är en av sakerna som får mig att tycka om honom att han är målmedveten och trots att han är så ung vet vad han vill göra med sitt liv. Jag vet bara inte om det här är vad jag vill. Jag vet inte varför men jag älskar honom och det gör mig rädd. Jag är rädd för att gå all in och förlora allt igen. Om man kollar på hur det har gått för mina vänner helt underbara mäniskor som har fallit för kärleken och blivit sårade. Jag vill tro att jag inte sårad sist, jag mennar vad fan jag satt fan och skrattade när jag skickade smset där jag dumpade the only one i've ever loved. Ja jag gjorde något taskigt och fegt. Men T visade mig att man inte kan lita på folk. Mitt tvivel på folk kom tillbaka när A sa att han älskar mig för om sanningen ska fram så är jag livrädd för att bli sårad igen. Jag vet att A aldrig skulle såra mig medvetet men jag är ändå livrädd för jag vet inte hur mycket jag vill det här. Jag vet inte hur mycket A vill det här.

Cheers mates!

/Ely